Brev från en flicka på Sri Lanka

Vi mottog en hälsning från en flicka på Sri Lanka. Hon heter Gayathri och har precis fått en egen toalett.
Brevet är fritt översatt till svenska.

Hej,
Jag heter Gayathri och är 12 år. Jag är det andra barnet i vår familj.
Det är en ära för mig att få skriva min historia till er och uttrycka min tacksamhet och glädje över att ha en egen toalett.
Vi bodde till en början i ett hus av lera som endast bestod av ett rum.
Vi har använt ett närliggande öppet område för att utföra våra behov då vi inte haft tillgång till en toalett.

Min pappa dog i en hjärtattack när jag var 1,5 år gammal. Min syster var då 9 år.
Efter min pappas bortgång fick min mamma det svårt med att ta hand om mig och min syster. Min enda morbror som hjälpte oss så gott han kunde gick också bort. Vi hade inga andra familjemedlemmar som ville hjälpa oss.
Min mamma började arbeta på en grönsaksodling och fick bära med sig mig till jobbet. Min mamma var också tvungen att betala för utbildning av min syster. Vi hade väldigt lite mat och min syster hade tur att en av hennes skolkamrater delade med sig av både mat och skolböcker lite då och då. Med hjälp av en nunna så fick vi huset renoverat och utbyggt så att vi ni har två rum.

När min syster var 11 år gammal fick hon höra talas om Smyrna Fellowship genom en vän som hon hade pratat med om familjens svårigheter. Min mamma besökte Smyrna och min syster fick hjälp genom en fadder under 5 års tid. Faddern avslutade hjälpen när min syster var 16 år men Smyrna fortsatte att förse henne med böcker när hon behövde nya.
Min mamma blev plötsligt sjuk och hamnade på sjukhus. Jag var då 9 år och än en gång fick vi det väldigt svårt.

Min mamma besökte Smyrna igen år 2016 för att be om hjälp. Jag var då 10 år gammal. Denna gång lyckades Smyrna hitta en fadder till mig som började hjälpa mig och betala för min utbildning så att jag kan fullfölja den.
Vi hade fortfarande ingen toalett och min mamma berättade detta för sponsor teamet på Smyrna.
Teamet åkte hem till oss för att besöka oss och se hur vi hade det. De blev förfärade över att se gropen min mamma hade grävt på den öppna ytan bakom vårt hus som vi använde som latrin.
De ansåg att vårt behov var akut och en ansökan om hjälp skickades till Stiftelsen Hjälp Margit Hjälpa.

Vi är nu överlyckliga av att ha vår egen toalett och vi tackar för all hjälp vi fått!

Vi på Hjälp Margit Hjälpa tackar Dig för att du gör detta möjligt! Utan din hjälp hade det inte gått att göra livet bättre för dessa medmänniskor.

Varmt tack till dig!