Från hopplöshet till glädje

Min tacksamhet vet inga gränser för att jag fick komma till Smyrna precis som jag var, fick växa och arbeta och idag lever jag ett bra liv. Jag glömmer aldrig vad Smyrna har betytt för mig.

Shanthy’s egen berättelse fritt översatt av Margit Stefansson.

Jag föddes i en hinduisk rik familj. Jag hade en äldre bror. Min pappa var anställd som statlig tjänsteman så vi barn fick gå i bra skolor. Min bror var på en internatskola och kom hem på loven. En dag när han simmade i floden drunknade han och hans kropp hittades senare. Vår familj blev chockad. Min bror skulle utbildat sig till lärare men nu fanns han inte mer. Några dagar senare blev min mamma mycket sjuk. Hennes mage svällde upp och hon kunde inte ”kasta vatten”. Vi tog henne till flera doktorer. Vi köpte dyr medicin och var tvungna att sälja en del av våra möbler. Men vi såg inget resultat. Efter ett års sjukdom var mamma död. Jag var bara 11 år gammal och moderlös.

En dag när jag var ensam hemma hörde jag mina grannar spela och sjunga vackra sånger. Jag gick försiktigt närmre och lyssnade. Jag blev mycket rörd. Grannarna var kristna. Jag började besöka deras möten. En dag gick en kallelse ut att ta emot Jesus Kristus. Den dagen öppnade jag mitt hjärta för honom. När jag kom hem berättade jag för min pappa att jag fått en glädje i hjärtat. Fast han var hindu gick han med på att följa med till ett möte. Även pappa tog emot Jesus. Min glädje visste inga gränser. Två år senare när min pappa var på väg till sitt arbete föll han nerför trapporna, troligen p.g.a. högt blodtryck. Jag fick hjälp att ta honom till sjukhuset men efter ett par dagars lidande var han död.

Jag trodde att när jag tagit emot Jesus så skulle jag alltid vara lycklig. Men när Gud tog hem min far beslöt jag mig för att flytta till min fasters familj. De är hinduer. Min faster hade två barn men mannen var död. De var mycket fattiga. Min faster tjänade sin inkomst med att klippa gräs till de som hade kor. Min faster var inte snäll mot mig. Hon behandlade mig illa och gav mig ingen mat. En dag slog hon mig, tog alla skolbetyg och rev dem i bitar. Grannarna såg hur svår min situation var och sa till mig att gå till en plats som heter Smyrna.

Där på Smyrna mötte jag syster Margit och Rani. Efter många år hörde jag för första gången kärleksfulla ord. De bad mig sitta ner och frågade om jag ville ha något att äta. Jag började gråta. Jag fick mat och en kasse med matvaror att ta med mig hem. Jag kom tillbaka en annan dag. Många människor var samlade. Vi blev bjudna på te med bulle och sen talade Margit till oss. Till min stora förvåning fick alla en påse med matvaror att ta med sig hem. När det kom till min tur bad de mig att stanna kvar. Margit pratade med mig, frågade hur jag mådde och jag öppnade mitt hjärta och berättade om alla de problem som jag hade. Två veckor senare fick jag ett brev att jag var välkommen till Smyrna. Jag gick dit precis som jag var. På Smyrna fick jag bada, fick nya kläder och från den dagen var Smyrna mitt hem. Jag fick arbeta med små enkla jobb till att börja med. Jag fick en ny familj, människor som älskade mig och jag började förstå att det var Guds kärlek till mig.

1990 gifte jag mig med en ung man som också växte upp på Smyrna. Alla hjälpte till att göra mitt bröllop till en verklig fest. Jag tackar Gud för min man och mina tre barn, två döttrar och en son. Vi bor i ett litet hus en bit från Smyrna men jag arbetar fortfarande där. Jag fick så småningom ett underbart arbete på avdelningen för fadderbarn. Där får jag tillfälle att visa kärlek till många barn som likt jag kommer från svåra förhållanden.

Mina döttrar har gått färdigt sina studier och arbetar och försörjer sig själv. Min tacksamhet vet inga gränser för att jag fick komma till Smyrna precis som jag var, fick växa och arbeta och idag lever jag ett bra liv. Jag glömmer aldrig vad Smyrna har betytt för mig.

Med tacksamhet, Shanthy

Shanthy
Föräldralösa Shanthy fick flytta till Smyrna House som liten flicka
Dela inlägget:
Scroll to Top