Vår historia
På sidan: Hur det började | Fadderverksamheten | Uppstart i Indien
Hur det började …
1962 började ett hjälparbete bland de hårt utsatta i bergsbygden i Sri Lanka – först genom Ruth och Bertil Stefansson och ett år senare genom Margit Stefansson.
Missionärerna greps av den fattigdom de mötte och gjorde vad de kunde för att hjälpa. Men medlen var begränsade och missionärerna upplevde att deras främsta uppgift var att förkunna det kristna budskapet. Margit engagerade sig även i det sociala arbetet och tog över ansvaret för de barn man tagit hand om. Missionärerna hittade barn som var i behov av hjälp ute på stan och människor kom även till dem med barn som behövde hjälp. Barnantalet växte. I slutet av 1966 fanns det 17 barn i barnhemmet, som då inrymdes i ett äldre rätt rymligt hus, som missionärerna hyrde.
Margit var då inte utsänd av någon församling och hade följaktligen ingen missionärslön. Hon och barnen levde av gåvor som började komma in när människor i Sverige hörde talas om barnhemmet. Efter tre år förlängdes inte Margits turistvisum. Hon reste då hem till Sverige för att utbilda sig till lärare. År 1970 återvände hon till Sri Lanka och återupptog arbetet på barnhemmet.
I slutet av 1970-talet ändrades inriktningen på verksamheten. Inga fler barn togs in på barnhemmet. Personalen ville hjälpa barnen i sina hemsituationer i stället. Barnantalet var då runt 25. I dag är alla barn vuxna och har lämnat hemmet.

Från barnhem till fadderverksamhet
1971 blev Margits studiekamrat Kerstin Gustavsson fadder till ett sjukt barn. Därmed började en omfattande fadderverksamhet att växa fram som Kerstin tog ansvar för under 30 år på hemmaplan, i Sverige. Genom att hjälpa barnen i deras egen miljö kunde hela familjen få stöd och barnet fick en bra skolgång i sin hemmiljö.
Dessutom bevarades barnets band med släkt och vänner. Under senare delen av 1970-talet köpte de en central fastighet med några hektar mark med medel från Läkarmissionen. På denna mark har det genom åren bland annat byggts skola, barnhem, klinik, kontor och förråd. Där har man även uppfört en kyrka, Smyrna Church. Området kallas Smyrna Mission House.
Det sociala arbetet omfattar idag en rad verksamheter i Nuwara-Eliya och på platser runt om. Verksamheterna är registrerade hos myndigheterna som Stiftelsen Smyrna Mission House. Fastigheter och mark ägs dock av Smyrna Church. Sedan 1983 drivs stiftelsens arbete helt av lankesiskt ledarskap.

Uppstart i Indien
1984 började ett liknande arbete i Nilgirisbergen i södra Indien.
Margit berättar:
“En dag i samband med de svåra händelserna på Sri Lanka upplevde jag någonting märkvärdigt. Jag såg ett sken omkring mig och mitt i skenet stod det Indien. Jag såg inte bokstäverna utan detta var en inre syn.
Jag blev övertygad om att vi skulle fara till Indien och sedan den dagen hörde jag rösten inom mig: Indien, Indien. Skenet var inte fysiskt och inte synligt. En människa är ande, kropp och själ. Upplevelsen gjorde mig inte darrig, nervös eller konstig på något sätt. Jag blev inte rädd, jag såg bara Indien i bokstäver i detta stora sken.
Mänskligt sett var det naturligtvis omöjligt att göra en sådan förflyttning som vi kom att göra. Vi hade ju inga pengar. Men vi hade en inre övertygelse och den har burit oss genom många svårigheter som vi hade den första tiden.
-Jag har många gånger själv upplevt att om jag ställer upp för någon som har det svårt, är plågad av bekymmer så löses våra egna problem också. Vi gör ingenting uträknat utan när vi ställer upp för människor gör vi det för Jesu skull. Vi ser Jesus i människorna. Om man inte gör det blir det liksom inget värde i vissa människor, som är usla, fattiga, är fula och stinker.
Vad helst I haven gjort mot dessa mina minsta har ni gjort mot mig, säger ju Jesus.“
Många svårigheter skulle vänta dem, bostadsbekymmer och ekonomiska problem. Margit inledde snabbt ett socialt arbete och genom hjälp åt andra löstes en hel del av de egna problemen.
Margit blev föreståndare för Montaubens gästhem, som har anknytning till Hebronskolan, en internationell skola dit missionärer, biståndsarbetare, diplomater och andra med uppdrag i bl.a. Sydasien skickar sina barn.
Hjälparbetet fortsatte bland flyktingar, leprasjuka, barn i slummen, osv.
Smyrna Home i Ooty blev den nya hjälpstationen i Ooty, Indien.

Galleri


