Menike och Upali

Som ni vet har vi ständigt kontakt med våra center och styrelser. Detta är viktigt för er som givare och för oss som skickar gåvorna vidare till respektive länder.

Häromdagen ringde Menike och Upali till mig och hade en glädjenyhet. Deras dotter, Yvonne 20 år, hade fått komma på en intervju till lärarhögskolan. Hon hade avslutat sin A-level, liknande vårt gymnasium, och vill gärna bli lärare. Jag hörde på Menikes röst att hon var rörd och tacksam. Själv fick hon aldrig gå färdigt ens grundskolan. Hennes mamma dog när hon var liten och hon bodde hos sin styvfar. Han behandlade henne illa och en dag kom hon springande in på vårt område och ropade hjälp, hjälp. Jag glömmer det aldrig för jag råkade just då vara ute på området. Hon fick träffa vår personal och berätta på sitt eget språk om sin svåra situation. Hon behövde aldrig gå tillbaka till eländet. Vi hade sen flera år tillbaka bra kontakt med myndigheter, de visste om att vi tog hand om barn som var hemlösa eller blev slagna till exempel. Barnavårdsnämnden hade flera gånger bett oss ta hand om barn som hade svårt på olika sätt. 

Så småningom ville Menike hjälpa till på vår anläggning och valde att börja i köket. Hon trivdes så bra med detta och fick beröm för sina goda ”curryrätter”. 

På Smyrnaområdet fanns också en ung man som hette Upali. Han överlämnades till Smyrna Mission House när han var bara 3 år. Inga föräldrar var kända och man visste mycket lite om var han föddes och hur han blivit behandlad. Han var en nyfiken liten kille som brukade knacka på min dörr och hälsa på vår Maria som var nyfödd.

Tyvärr klarade han inte skolan så bra, inte ens med mycket stöd. Upali visade däremot intresse för alla elektriska grejer. Han följde hack i häl efter vår anställda snickare som också var elkunnig. De gick runt i byggnaderna och lagade och grejade. Då fick Menike och Upali tycke för varandra. Det blev kärlek och efter ett par år, då båda var 18, firades förlovningsfest.

Efter ett halvår blev det bröllop.

I juni år 2000 föddes Yvonne. Fyra år senare fick de en pojke, Leon. Ja, ni förstår att glädjen var stor. De tog hand om barnen på allra bästa sätt. På området fanns redan flera barnfamiljer som gärna ställde upp när de behövde hjälp. Menike och Upali, som båda haft en splittrad skolgång, var så glada att deras barn kunde gå i skola med alla sina kamrater. Leon tog sin O-level-examen men ville inte fortsätta som sin syster Yvonne. Han har haft ett intresse redan som liten att dansa och spela fotboll. Nu är han med i ett fotbollslag i staden. Man hoppas att han kan få gå vidare. Sri Lanka är ju inte ett fotbollsland. Det är cricket som är den nationella sporten. Många, många gånger har Menike och Upali berättat hur stolta de är och glada att deras barn får en chans som de inte hade.